Jordbrukspolitiskt program

Jordbrukspolitiskt program för Skogs- och Lantbrukstjänstemannaförbundet

Svenskt jordbruk före och efter EU-medlemskapet.

De politiska villkor som styrt utvecklingen av det svenska jordbruket har sin grund i 1930-talet och var under många år desamma: hög självförsörjningsgrad, familjejordbruk och upprätthållande av lantbrukarnas inkomster, och därmed överlevnad, dominerade. År 1967 togs ett jordbrukspolitiskt beslut som innebar lägre självförsörjningsgrad och krav på ökad rationalisering av jordbruket.
En omfattande strukturomvandling tog fart.

Jordbruksproduktionen intensifierades och specialiserades. Större enheter skapades och dessa använde allt mer insatsmedel i form av olja, handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Sedan 1940-talet har lantbruksnäringen varit prisreglerad och okänslig för producerade överskott. Dessa fick avsättas på den internationella marknaden till förlustpriser. Uppstått underskott täcktes av samhället. Nationellt fastställda priser och ett gränsskydd borgade för detta.

Det jordbrukspolitiska beslutet 1990 ändrade allt detta. Beslutet fattades för en framtid där Sverige stod utanför EU och där Gatt-förhandlingarna förutsågs leda till ökad frihandel med jordbruksvaror. Syftet var att avsätta det producerade på den inhemska marknaden eller på den internationella, utan exportsubventioner. Dock skulle lantbruket ersättas för sådana nyttigheter som öppethållande av landskapet, beredskapskrav samt regionalpolitiska skäl. Avregleringen skulle genomföras under en femårsperiod under acceptabla sociala former. Ett år senare beslöt riksdagen att Sverige skulle söka medlemskap i EU. Genomförandet av 1990 års beslut lades därför på is i avvaktan på ett ja eller nej till EU.

EU's jordbrukspolitik

En gemensam jordbrukspolitik, CAP,( Common Agricultural Policy) har varit en grundpelare i EU's överenskommelser allt sedan Rom-fördraget 1957. Där står att unionens jordbrukspolitik syftar till:

öka produktiviteten i jordbruket
ge jordbrukarna en skälig levnadsstandard
stabilisera marknaderna
trygga livsmedelsförsörjningen
ge konsumenterna livsmedel till rimliga priser

CAP bygger på gemensamhetsprincipen, där en gemensam marknad med gemensamma priser har företräde framför importerade varor, samt en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken. EU's jordbrukspolitik utmärks av ett omfattande prisstöd till lantbrukarna. I dag går ca 390 miljarder kronor per år till jordbruket, ungefär hälften av utgifterna i EU's totala budget. 1992 förändrades prisstödet till lantbrukaren och utbetalas nu som direkta inkomststöd i form av arealbidrag.

Ett arealstöd är mindre produktionsanknutet än det direkta prisstödet och förväntas minska intensiteten och användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det har också införts ett obligatoriskt trädeskrav, 2001 är detta 10 % av den bidragsberättigade arealen. Ett miljöstödsprogram har också införts där EU fattat en rad beslut om åtgärder för att minska jordbrukets belastning på miljön. Miljöstöden är endast delvis finansierade av EU och därför avhängiga nationella politiska beslut. Riksdagen har beslutat om införande av ett miljöprogram med olika delmål. Stöd utgår bl.a till bevarande av odlingslandskapet, skydd av miljökänsliga områden, kulturmiljöstöd, flerårig vallodling, resurshushållande konventionellt jordbruk, vårplöjning, fånggrödor, utrotningshotade husdjursraser samt ekologisk odling och ekologisk djurhållning.

CAP utmärks av prisreglering, kvotsystem och djurbidrag. Idag omfattas i stort sett samtliga jordbruksprodukter av prisregleringen. Många bedömare tror, inte minst med tanke på EU's eventuella utvidgning österut, att EU långsamt kommer att gå från en totalt styrd produktion mot en betydligt friare marknad.

Vägskäl för EU´s jordbrukspolitik.

Att EU´s jordbrukspolitik kommer att läggas om ter sig rätt sannolikt. Hur drastisk blir kursomläggningen, och åt vilket håll går utvecklingen ? Som vanligt är inte politikerna från de olika länderna eniga. Deras olika önskemål om förändringar är både oklara och i strid mot varandra. Önskelistan kan kort beskrivas sålunda:

Maten skall bli säkrare. Inga fler matskandaler i EU. ( se " livsmedlen och konsumenten" )
Minskat stöd till överskottsproduktion
Mer pengar till ekologiska produkter
Östutvidgning utan ökade kostnader.
Jordbruket skall klara en ökad frihandel efter nästa WTO-förhandling. ( se under " Visioner om framtiden " )

Agenda 2000

Det pågår en diskussion inom EU om att förändra den nuvarande jordbrukspolitiken från och med år 2000. I mars 1998 presenterade EU-kommissionen ett förslag till förändringar av CAP, Agenda 2000. Syftet med reformen är bl.a att minska överproduktionen och stärka jordbrukets konkurrenskraft. Det finns ytterligare ett antal motiv som ofta nämns som anledning till en nödvändig CAP-reform.

budgetkostnaderna
byråkratin
östutvidgningen
GATT-kraven på ökad frihandel
landsbygdsutvecklingen
miljön

Budgetkostnaderna. Jordbruksregleringen kostar ca 390 miljarder kronor, vilket är ca hälften av EU's hela budget. Det främsta skälet att andelen är så stor är att EU´s budget är relativt liten och jordbruket är det enda område med gemensam finansiering.

SLF anser att nuvarande summa tills vidare är rimlig, om den används på rätt sätt.

Byråkratin. Hanteringen av de styrmedel som hanteras ex miljöstöd, arealstöd, kvotsystem mfl innebär en omfattande byråkrati.

SLF anser att en reform av dessa styrsystem är angelägen.

Östutvidgningen. När ansökarländerna i östeuropa släpps in i EU ökar jordbruksarealen med ca 50 procent, och jordbruksbudgeten med ungefär lika mycket. En stor outnyttjad produktionspotential finns i dessa länder. Bara Polens jordbruksproduktion utgör ca 18 procent gentemot de nuvarande 15 medlemsländerna. De låga priserna på såväl insatsvaror som produkter inom östländerna kommer förmodligen att kräva en ordentlig övergångstid om de nuvarande medlemsländerna skall klara av den stora " utspädning " av ekonomin som östutvidgningen medför. De enorma kostnader jordbruket drabbats av på grund av BSE – krisen och mul-och klövsjukan försvårar, och flyttar förmodligen fram östutvidgningen i tiden. De växande överskotten av nötkött ( vintern 2001 ca 113 000 ton ), kan dessutom tvinga fram en mer dramatisk omläggning av EU´s jordbrukspolitik än vad de flesta anade för bara några månader sedan.

Att Sverige får betala för östutvidgningen i form av höjd medlemsavgift står klart. Med tolv nya EU-länder höjs den svenska avgiften med 4,4 miljarder kronor till 24,7 miljarder år 2013.

( källa ESO – expertgruppen i offentlig ekonomi ) Denna ökning bygger på att de nya länderna blir utan direktstöd. Med direktstöd, vilket det mesta tyder på att länderna får, stiger den svenska EU-avgiften med 6,1 miljarder till 26,4 miljarder.

SLF anser att en grundförutsättning för en utökning med de tolv länderna i Central-och Östeuropa är att kostnaderna för detta blir hanterbara.

GATT-kraven på ökad frihandel. De kommande GATT-förhandlingarna blir sannolikt helt avgörande för jordbrukets framtida utveckling. USA och andra livsmedelsexporterande länder förväntas kräva sänkningar av gränsskydd, priser och exportstöd.

SLF anser att vi måste försvara rätten att gränsskydda en jordbruksproduktion som säkerställer de krav på ett resurseffektivt och miljösäkert jordbruk som krävs. Detta är också ett berättigat krav sett ur ett konsumentperspektiv.

Landsbygdsutvecklingen. Avfolkning av glesbygder och koncentration av jordbruks-produktionen till de bördigaste slättbygderna är ett allmänt problem inom EU. Jordbrukspolitiken har haft en avgörande betydelse i denna utveckling.

Under senare år har vissa motåtgärder satts in med avsikt att bromsa denna trend.

Den nya politiken för landsbygdens utveckling och principerna för den:

Globalisering av handeln, konsumenternas kvalitetskrav och EU´s utvidgning: detta är bara några exempel på att jordbruket i Europa idag befinner sig i ett nytt läge och står inför nya svåra uppgifter.

Förändringarna kommer inte bara att beröra jordbruksmarknaderna utan också den lokala ekonomin i landsbygdsområdena. Jordbrukssektorns framtid är nära förknippad med en balanserad utveckling av den landsbygd som faktiskt utgör 80 % av hela Europas yta. Att dessa svårigheter har en EU-dimension är helt uppenbart – jordbruks-och landsbygdspolitiken har en viktig roll att spela för den geografiska, ekonomiska och sociala sammanhållningen i unionen.

Den reform som inleddes med Agenda 2000 är därför endast en fortsättning på utvecklingen under de senaste åren: vid sidan av krav på ett effektivt europeiskt jordbruk måste man också ta hänsyn till flera andra faktorer: behoven på landsbygden, de förväntningar som idag finns i samhället i övrigt, samt kraven på en god miljö.

Den nya landsbygdsutvecklingspolitiken, som har blivit den gemensamma jordbrukspolitikens "andra pelare ", utgör ett svar på dessa frågeställningar. Denna politik utgör en hörnsten i den europeiska jordbruksmodellen. Målet är att skapa en enhetlig och hållbar ram som kan trygga landsbygdsområdenas framtid och göra det lättare att bevara och skapa nya arbetstillfällen.

De grundläggande principerna är följande:

Ett multifunkionellt jordbruk, vilket innebär att det har flera roller att spela vid sidan av att producera livsmedel. Detta innebär att man måste inse att jordbrukarna tillhandahåller ett brett utbud av tjänster och att detta måste uppmuntras.
Ett multisektoriellt och integrerat synsätt på landsbygdens ekonomi, så att man kan diverifiera verksamheterna, få fram nya inkomstkällor och nya jobb, samt skydda kulturarvet på landsbygden.
Flexibilitet i stöden för utveckling av landsbygden. Viktigt är att främja decentralisering och delaktighet på regional och lokal nivå.
Insyn och öppenhet i utarbetandet av program, för en förenklad och lättillgänglig lagstiftning.

Ett av de viktigaste bland de nya inslagen i denna politik är den metod som ligger till grund för att integrera olika åtgärder så att man kan få till stånd en harmonisk utveckling i alla landsbygdsområden över hela Europa. De huvudsakliga inriktningarna kan sägas vara följande:

Att stärka jordbruks-och skogsbrukssektorns ställning
Att förbättra landsbygdsområdenas konkurrenskraft
Att skydda och bevara miljön och kulturarvet på landsbygden

SLF anser att en återställd regional balans är av största vikt samt att EU´s satsning på landsbygdsutveckling är av största vikt.

Miljön. Det jordbruk som vi bedriver i europa är extremt resurskrävande och belastar miljön på ett ej acceptabelt sätt.

I en under 1999 genomförd opinionsundersökning ( våren 1999 av det danska Naturrådet ) framgår att 85 % av danskarna anser att stödet till lantbruket skall medföra krav att den enskilde bonden tar större hänsyn till miljön. Man vill att hänsyn till naturen och miljön bör vara ett tyngre inslag i jordbrukspolitiken.

SLF anser att en ändrad syn på jordbrukets miljöfrågor bör genomsyra en förändrad jordbrukspolitik inom EU.

Ytterligare en invändning man kan ha vad gäller EU's jordbrukspolitik är varför denna inte på ett bättre sätt tillvaratar konsumentintresset och konsumenten. Som det nu är gäller i stort sett bara producenten och producentintresset.

I BSE- krisens, mul-och klövsjukans och de uppmärksammade djurtransporternas spår håller dock en sådan förändring på att ske.

Visioner om framtiden

Idag 2001 inser de allra flesta att det är hög tid att välja en ny väg, med nya mål. Livsmedelsproduktionen måste öka med 2 - 3 procent per år och fördelas på ett rättvisare sätt. Dessutom måste vi klara miljömålet för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.
Hur skall detta gå till? Något tillspetsat finns det två principiellt olika lösningar:

Ett högteknologiskt precisionsjordbruk utvecklat utifrån ett agroindustriellt synsätt där man litar i stort sett enbart på tilltron till teknikens möjligheter. På djursidan kommer här in de nya teknikerna med kloning och genmodifiering
En utveckling utifrån en agroekologisk utgångspunkt där biologin sätts i centrum och människan integreras i produktionssystemet som i allt väsentligt baseras på lokala och förnyelsebara resurser.

I dag finns starka krafter i USA som, tillsammans med några få andra exportländer, vill lägga under sig en så stor del av världens livsmedelsproduktion som möjligt. Detta av såväl ekonomiska som strategiska skäl. Genomförandet av detta kräver givetvis frihandel. Om WTO-förhandlingarna leder till att importen från till exempel USA ökar kan konsumenterna välja mat där produktionen är helt inriktad på att hålla priset nere. Antagligen ( och förhoppningsvis ) kommer ganska få att välja hormonuppfödda biffar. Men precis som dagens importkött kommer den billiga amerikanska biffen att serveras på restauranger och användas i charkprodukter.

Ett dylikt system skulle dessutom naturligtvis medföra katastrofala sociala problem i många utvecklingsländer i form av arbetslöshet, växande slumstorstäder och politisk oro. Stora befolkningsgrupper är idag, världen över, sysselsatta med jordbruk.

I ett kretsloppsperspektiv blir en ökad koncentration av jordbruksproduktionen orimlig. Att satsa på ett fåtal jordbruksområden för vår livsmedelsförsörjning innebär dessutom såväl säkerhetsrisker som att våra kulturväxters genbas minskar.

Det är av stort vikt att dessa frågor tas på mycket stort allvar och att arbetet att lösa dem sker både nationellt och internationellt.

Lantbruket har en nyckelroll vid övergången till en mer hållbar samhällsutveckling. Tidigare fanns bara ett mål för jordbruket, nämligen att producera tillräckligt med livsmedel åt landets befolkning. Nu skall jordbruket vara ( bli ) hållbart på en rad områden :

ekologi - bördighet, mullhalt

växtföljder - näring, sjukdomar

biologisk mångfald - produktion, estetik

socialt
ekonomiskt
resurshantering - kretslopp, energi

Vi kommer att tvingas väga olika av ovanstående mål mot varandra, och då kommer en konfliktsituation att uppstå. Vi kommer förmodligen inte att kunna skapa ett system i vilket vi är helt igenom nöjda inom alla jordbrukets mål. Det som blir viktigt att diskutera är vad som är viktigast och vad man bäst kan styra.

Växternas förmåga att ta tillvara solenergi gör jord- och skogsbrukets ställning unik genom den nyproduktion av resurser som sker i dessa näringar. I ett kretsloppssamhälle är det lantbruket som levererar det mesta av förnyelsebara råvaror som livsmedel och bioenergi. Dessutom kan vi sluta kretsloppet mellan stad och land genom att återföra växtnäring från tätorterna till åkermarken.

För att lantbruket skall få denna nyckelroll krävs, att vi successivt lyckas ställa om till en mer uthållig produktion.

AGENDA 21 - ett handlingsprogram för en hållbar utveckling inför det 21:a århundradet som antogs av 180 nationer, bl a Sverige, vid FN's miljökonferens i Rio 1992. I Agenda 21 finns många intressanta synpunkter vad gäller våra areella näringar.

Jordbruk, både i U-länder och I-länder, ges en central roll för möjligheten att skapa ett uthålligt samhälle. Landsbygdsutveckling är ett annat nyckelord i Agenda 2 1.

Etablerade principer. Det finns några viktiga principer i Agenda 21 vad gäller människans hantering av miljön:

PPP- polluter pays principle, dvs förorenaren skall betala de kostnader som miljön åsamkas.

Försiktighetsprincipen innebär att om man inte kan visa att en verksamhet är oskadlig för miljön eller människans hälsa bör den inte komma till stånd.

Substitutionsprincipen innebär att tillverkare och leverantörer måste byta ut miljöfarliga produkter mot mindre farliga - om ett likvärdigt resultat kan uppnås med dessa.

Uthålligt jordbruk. I kapitlet om jordbruk handlar mycket om möjligheten att öka jordbruksproduktionen med tanke på utvecklingsländernas försörjnings- problem, men den stora utmaningen som Agenda 21 innehåller är att göra jordbruket ekologiskt uthålligt. Sveriges regering har skrivit under dokumentet. Därmed har regeringen åtagit sig att genomföra de mål som finns i den: jordbrukspolitiken skall baseras på att ta tillvara jordbrukets många olika funktioner, för livsmedelsförsörjning, för utveckling av landsbygden, för miljöpolitik, för mångfald och som basnäring på landsbygden.

Stor satsning på forskning och utveckling. Myndigheterna skall främja kunskapsutveckling för ett hållbart jordbruk och tillse att myndigheter på olika nivåer skall samordna jordbruks-politik och miljöpolitik, så att de stöder varandra.

Forskning och utveckling kan ex gälla förnyelsebara energikällor, industriråvaror och nya lösningar avseende teknik och brukningsmetoder inom jordbruket.

Den svenska regeringen har satt igång detta arbete. Exempel på det är kretsloppspropositionen och propositionen om biologisk mångfald.

Myndigheter på olika nivåer (regering - länsstyrelse - kommun) skall samordna jordbrukspolitik och miljöpolitik så att de stödjer varandra i en miljövänlig riktning.

Landsbygdens utveckling. Landsbygdsutvecklingen skall genomföras decentraliserat. Detta innebär att människor bosatta på landsbygden inte bara skall ha tillgång till jord, skog och vatten utan också till teknik, förädling och distribution. Myndigheterna skall hjälpa till att skapa jobb på landsbygden som komplement till jordbruket genom exempelvis lokal förädling av jordbruksprodukter, servicecentra samt en tillräcklig infrastruktur.

Använda marken uthålligt. I Sverige har vi problem med bl.a ökande kadmiumhalter på grund av tillförsel från handelsgödsel och atmosfäriskt nedfall. Ett annat alltmer tilltagande problem är sjunkande mullhalter till följd av en alltför intensiv och specialiserad produktion.

Vattenfrågan. I Sverige kan väl knappast vatten anses som någon bristvara. Ett problem kan dock vattenkvaliteten vara med föroreningar från industrier, överskott av växtnäring samt att det lokalt kan förekomma bekämpningsmedelsrester i vattnet. Höga nitrathalter förekommer i åtskilliga vattentäkter.

Bekämpningsmedel. Agenda 21 räknar upp en mängd negativa effekter förorsakade av kemiska bekämpningsmedel. Det förespråkas en kombination av biologiska bekämpningsmedel, motståndskraftiga växtsorter och för ändamålet anpassade brukningsmetoder i kombination med minimal användning av kemiska bekämpningsmedel.

Växtnäringsbalansen. Kväve och fosfor läcker bl.a på grund av övergödsling. Verkningsgraden, tillförd växtnäring minus innehåll i livsmedel, är ca 30%. Här har vi en av de verkligt stora utmaningarna för det svenska jordbruket - att hitta vägar att hushålla med växtnäringen så att den inte läcker ut ur kretsloppet.

Energiförsörjningen. Agenda 21 ser stora möjligheter för jord och skogsbruket att producera förnyelsebar energi och uppmanar myndigheterna att stödja forskning och försök inom detta viktiga område. Här finns utrymme för många bra ideer! Kärnkraftsavvecklingen är påbörjad………

Hållbart utnyttjande av genetiska resurser. Agenda 21 poängterar vikten av att bevara även sådana djurraser och grödor som inte används numera. De kan ha egenskaper som vi inte känner till eller inte kan dra nytta av just nu, men som kan bli mycket värdefulla i ett framtida hållbart jordbruk. Det finns idag i Sverige ett 20-tal utrotningshotade husdjursraser av kor, grisar och höns. De är hotade för att det idag inte är ekonomiskt intressant att använda dem i produktionen. Här måste vi också se på denna hotade genetiska mångfald som en viktig del av vår svenska produktionshistoria och av det svenska kulturarvet.

Vi måste alltså även i vårt moderna samhälle finna utrymme att värdera arter och sorter utifrån andra egenskaper än de som står för enbart produktionsökning. EU betalar idag ut bidrag till de lantbrukare som håller sk utrotningshotade husdjursraser.

Biologisk mångfald. Agenda 21 slår fast att minskningen av den biologiska mångfalden är ett resultat av mänsklig aktivitet och att detta utgör ett allvarligt hot mot människans utveckling.

Några av de åtgärder som Agenda 21 rekommenderar myndigheter, näringsliv och organisa-tioner att genomföra gällande den biologiska mångfalden är:

Beskriva sitt lands biologiska mångfald, bedöma de ekonomiska följderna för att bevara mångfalden samt att föreslå de viktigaste åtgärdena för ett bevarande.

Dokumentera, skydda och främja lokala samhällens kunskaper och metoder vilka bygger på traditionella levnadsmönster.

Införa miljökonsekvensbeskrivningar för alla projekt och politiska beslut som kan komma att påverka den biologiska mångfalden.

Agenda 21 påverkar jordbrukets speciella betydelse för bevarande av biologisk mångfald.

Stärka icke statliga organisationers roll i Agenda-arbetet.

För att om möjligt genomföra alla dessa mål uttalar Agenda 21 de icke statliga organisationernas viktiga del i arbetet. Exempel på sådana organisationer kan vara LRF, Naturskyddsföreningen, lokala byalag, och olika samhällsföreningar. Här kan fackföreningsrörelsen, inte minst vi inom SLF med våra olika medlemsgruppers breda kunskaper inom dessa viktiga områden, via information, utbildning och på andra sätt medverka till ökad kunskap och nödvändiga attitydförändringar hos medlemmarna. Det är hög tid att vi alla ser möjligheter i stället för svårigheter i denna omdaning av samhället.

Kanske är det dags att stanna upp en stund och fundera över samband och begrepp som miljö - hälsa - livskvalitet!

En av de största utmaningarna, detta står uttryckligen i Agenda 21, är att skapa en gemensam känsla för det viktiga arbetet att skapa en miljöanpassad och hållbar utveckling. Organisationerna bör utnyttjas, stödjas och stärkas. Dessutom bör de olika organisationerna i möjligaste mån fungera som samarbetspartners i arbetet för en hållbar utveckling.

Överlevnadsprogram.

Agenda 21 är ett överlevnadsprogram för mänskligheten. Det som tas upp kan säkert av många upplevas som alldeles för stora frågor, men vi måste börja att tänka i nya banor, och det är svårt.

FYRA KRETSLOPPSVILLKOR ÄR GRUNDEN.

De beskriver på naturvetenskaplig grund fyra avgörande villkor för ett uthålligt samhälle och definierar egna begränsningar för det uthålliga samhället.

Första kretsloppsvillkoret: Vi måste reducera och på sikt upphöra med användningen av lagerresurser, dvs fossila bränslen och råfosfater.

Ett produktionssystem som baseras på ändliga energikällor är inte uthålligt.

I ett uthålligt samhälle måste organiskt avfall från djur och människor återföras till jordbruksmarken. En ökad produktion med hjälp av förnyelsebar energi måste genomföras. Detta kräver radikala förändringar från dagens situation . Det är naturligtvis en mycket stor systemförändring att så gott som helt avstå från användandet av kol, fossil gas och torv. Det betyder dock inte att det är omöjligt, det betyder bara att det är hög tid att börja.

Exempel på metoder att minska, och förändra, jordbrukets energianvändning kan vara:

Använda förnybara energikällor (flis, halm, solvärme m m) för uppvärmning och spannmålstorkning.
Öka odlingen av energigrödor. Producera etanol. Samarbeta med kommuner om storskaliga rötningsanläggningar där baljväxter används.
Förändrade brukningsmetoder som ex reducerad jordbearbetning och harvsådd.
Förbättra och utveckla tekniken. Precisionsodling där skördekartering med hjälp av GPS (satelitnavigeringssystem) är ett mycket intressant system. Gödslingen styrs exaktare och vi får minskade läckage = mindre energianvändning som resultat.

På sin väg från jord till bord kräver livsmedlen ca 10 gånger sitt eget energiinnehåll.

Vi måste också tillvarata fosforn på ett effektivare/bättre sätt än i dag. Lagren av livsviktig och oersättlig fosfor räcker enligt experter på området något hundratal år till.

Exempel på teknik/metoder att förbättra hushållandet av fosfor kan vara:

Förbättra kvaliten på rötslammet så att det kan återföras från tätorterna till jordbruket.
Markkartera och utnyttja GPS-systemet även här. Fosforbehovet på en enskild åker kan skilja mellan 10 kg upp till över 100 kg.
Räkna årliga växtnäringsbalanser.

Andra kretsloppsvillkoret: Vi måste reducera och på sikt upphöra med långlivade naturfrämmande ämnen.

Här kan finnas ett flertal ämnen: Bekämpningsmedel, färger innehållande ex bly, lösningsmedel, freoner, kemikalier av olika slag.

Att hantera långlivade naturfrämmande ämnen innebär att riskera långvariga miljöstörningar. Målet måste vara att jordbruket utvecklas i riktning mot ett oberoende av naturfrämmande ämnen.

Några exempel att minska bekämpningsmedlens negativa påverkan på miljön kan vara:

Lämna kantzoner mot vattendrag.
Spruttester. Använda bästa möjliga teknik. Utnyttja maskinstationer och andra "proffs".
Bygga så kallade biobäddar vid påfyllnings- och rengöringsplatsen för sprutan.

Genom att anpassa sortval, växtföljd, utnyttja dosnycklar kan vi också minska behovet av bekämpningsmedel avsevärt. En fortsatt satsning på växtförädling där målet är ökad resistens.

Tredje kretsloppsvillkoret: Vi måste bevara ekosystemets fysiska kvalitet och kapacitet.

Att värna om de gröna solfångarytorna innebär att försvara kommande generationers livsförutsättningar.

Vi måste bevara jordbruksmarken bördighet och sträva efter brukningsmetoder, växtföljder och övriga insatsmedel som ej minskar eller äventyrar våra jordars långsiktiga produktionsförmåga samt ej använda bördig jordbruksmark till vägar, bostäder och industrimark.

Exempel på åtgärder:

Motverka markpackning
Ej använda produktionsmetoder som sänker mullhalten.
Ej anrika tungmetaller i marken.
Öka vallodlingen genom exempelvis rötningsanläggningar för energi. Vallstöd kan vara en signal i positiv riktning.
Öka arealen ekologisk odling. Idag är målsättningen 20 % till år 2005.
Den biologiska mångfalden måste säkerställas. Ingen vet hur många arter som finns på jorden och uppskattningarna varierar mellan 5 och 50 miljoner - varav cirka hälften är insekter. Inom varje art har de olika individerna olika uppsättningar av arvsanlag, gener, vilket ger arten möjlighet att anpassa sig till förändringar i omgivningen. Att individer har olika genuppsättningar är en förutsättning för att bedriva framgångsrik växt- och husdjursförädling.

De viktigaste skälen att behålla en biologisk mångfald är dels att vi skall vara försiktiga, det är mycket vi inte begriper av samspelet i naturen, dels att en ökad mångfald skapar ett hållbarare ekosystem som bland annat ger oss förutsättningar att på sikt minska den kemiska bekämpningen.

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, anser det vara av största vikt att arbeta aktivt för biologisk mångfald och formulerar organisationens mål som ett produktionssystem där:

Befintliga ängs- och naturbetesmarker bibehålls och hävden förbättras.
Den biologiska mångfalden förstärks i det kultiverade åkerlandskapet.
Det är möjligt att återskapa småbiotoper, vilka är livsnödvändiga för ett stort antal arter, genom restaurering och aktiv skötsel.
Jordbruksmarkens långsiktiga produktionsförmåga bibehålls.
Hänsyn till natur- och kulturvärden i odlingslandskapet är en självklar integrerad del i den enskilde lantbrukarens jordbruksdrift.

Det svenska miljöstödprogrammet syftar till just detta, att tillvarata mångfalden.

Fjärde kretsloppsvillkoret: Vi måste hantera resurserna effektivt. Vi måste optimera växtnäringstillförseln så att så mycket som möjligt av tillförd näring kan upparbetas till en ny biomassa dvs minimera läckagen. Effektivisera material- och avfallshanteringen genom ökad återvinning, källsortering.

Den stora utmaningen är att sluta kretsloppet mellan stad och land. Växtnäringen från städer måste åter till våra åkrar.

Andra åtgärder att uppnå målet: Växtnäringen skall runt!

Förbättra stallgödselhanteringen: lagring, spridning, spridningstidpunkt m m. Värdefull växtnäring går förlorad för jordbruket. I södra Sverige försvinner omkring hälften av kväveinnehållet i stallgödseln, i norra Sverige ca en tredjedel.
Minimera ammoniakförluster. 40 000 ton/år ammoniak avgår till atmosfären från djur och stallgödsel.

Räkna på växtnäringsbalanser, bara cirka en fjärdedel av tillförd växtnäring återfinns i maten.

Djurproduktion.

Den svenska djurproduktionen har sedan vi blev medlemmar i EU utsatts för en enorm konkurrens. Detta har lett till låga avräkningspriser och försämrad lönsamhet.

Importen av kött till Sverige har visat en konstant ökning sedan EU-inträdet . Det kan konstateras att vårt svenska koncept ( se nedan )har svårt att konkurrera med de låga priserna på importköttet. Detta kan förefalla en aning märkligt med tanke på att en lista på högt prioriterade djurskyddsfrågor för konsumenterna i Sverige kan skrivas enligt nedan :

förbättrad djuromsorg under internationella transporter

ingen användning av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte
ingen behandling av djur med hormoner för att stimulera produktionen
ingen avel på defekta djur ( belgisk blå )
burhöns

Styrkefaktorer i svensk djurhållning ( det svenska konceptet ) kan sammanfattas så här:

Konsumentattityderna
Salmonellafrihet. Svenska livsmedel är praktiskt taget fria efter 30 års bekämpning och kontroll.
Restriktiv antibiotikaanvändning. Vi har idag mycket låg frekvens resistenta bakterier och mycket låg frekvens av restsubstanser i svenskt kött.

Många vittnar idag om en ökande oro bland konsumenterna i EU, och det torde inte råda något tvivel om att EU närmar sig Sverige i denna fråga. Det stora problemet är sannolikt EUs bönder, som vet att det går att "gömma" dåliga djurmiljöer med antibiotika. Det finns krafter även bland svenska bönder att börja använda antibiotika i fodret för att kunna konkurrera på lika villkor som sina europeiska kollegor. Det måste dock betraktas som ytterst olyckligt om Sverige skulle tvingas att tillåta antibiotikafoder igen.

De svenska böndernas egna djuromsorgsprogram.
Svensk djurskyddslagstiftning.

Ett annat aktuellt område på husdjurssidan är den sk kloningen, dvs att man genom DNA-teknik kan få fram en identisk avkomma. Det hörs redan röster som påtalar möjligheten att tex kunna ta fram en hel mjölkkobesättning bestående av enbart toppindivider vilka kanske mjölkar 14 - 15 000 kg/år. Man undrar om denna vision överhuvudtaget går att överblicka och vilka eventuella konsekvenser som kan uppstå.

Livsmedlen och konsumenten.

Bonden arbetar på "etikbörsen". På aktiemarknaden styrs värdet på aktierna av förväntningar. På livsmedelsmarknadens börs, etikbörsen, styrs köpvalet delvis av hur mycket man litar på att råvarorna är rena och sunda. På bara några få år har etikfrågan tagit fast mark inom svensk handel. Exempelvis har både Ica och KF utarbetade etiska koder vid upphandling. Detta har skett genom att kunderna ( konsumenterna ) tryckt på.

Etiktrenden blir bara starkare och starkare.

Miljö, etik och hälsa hör ihop. Ett problem är dock svårigheten att hålla isär dessa begrepp. Exempel: När konsumenten idag kräver en märkning av livsmedel som tagits fram med hjälp av genmodifierade växter - inte för att produkterna tros vara hälsofarliga, utan för att riskerna för den den biologiska mångfalden anses oklara - så sägs detta vara en miljöfråga med etiska aspekter. Ett annat exempel är motståndet mot Belgian Blue, där den svenska livsmedelshandeln tagit etisk ställning.

Andra allt viktigare etiska frågor inom näringslivet, och därmed även inom livsmedelstillverkning/ produktion, är de så kallade rättvisefrågorna. Till dessa frågor hör barnarbete, svältlöner, arbetsmiljöfrågor och andra övergrepp i tredje världen.

Det kan alltså konstateras att kunderna/ konsumenterna alltmer kräver etik.

Konsumentmål – säkra livsmedel

Med begreppet säkra livsmedel avses de egenskaper som innebär att livsmedel kan konsumeras av människor utan risk för liv och hälsa. Frågor om säkra livsmedel har kommit i fokus under senare år, inte minst i Europa. Detta främst p.g.a. vissa händelser som allvarligt rubbat medborgarnas förtroende för livsmedlens säkerhet. Ex Bse, mul-o klövsjuka, salmonella, GMO, dioxinförgiftning, hormonanvändning, antibiotikaanvändning.

Ovanstående uppräkning av aktuella fall visar att frågorna om säkra livsmedel fått en allt större betydelse för produktionen av och handeln med jordbruks-och livsmedelsprodukter. Konsumenternas inflytande har också ökat i och med att den massmediala fokuseringen på livsmedelsfrågorna fått ett allt större utrymme.

Listan på för konsumenterna viktiga och angelägna frågor kring våra livsmedel kan alltså göras lång och det torde vara av största vikt att det i alla led tas stora hänsyn till dessa frågor. Det kan konstateras att den vanlige konsumenten har tappat kontakten med hur produktionen av mat går till. För konsumenterna innebär dagens livsmedelsproduktion att det finns ett stort och rikt utbud av billiga livsmedel. De långsiktiga effekterna , och kostnaderna, för miljöförstöring och resursslöseri syns dock inte på prislappen, utan betalas via skattsedeln.

Genteknik - GMO

Människan har sedan mycket länge påverkat växter och djurs utveckling genom växtförädling och avel. Konventionellt förädlings- och avelsarbete tar lång tid.

Med genteknik kan takten skruvas upp. Man kan även sammanfoga arvsmassa från arter som står mycket långt ifrån varandra och som i naturen aldrig skulle kunna blanda sina gener. En genmodifierad organism har fått sina arvsanlag förändrade " på ett sätt som inte sker naturligt genom parning eller naturlig rekombination ." Detta är den definition som används i EU's och Sveriges lagstiftning.

Med hjälp av genteknik kan man få fram växter och djur med nya egenskaper. Inom livsmedelsområdet används gentekniken idag för att organismer skall klara nya miljöer, växa snabbare, vara motståndskraftiga mot sjukdomar och skadedjur, ha förbättrade egenskaper eller tåliga mot giftiga ämnen som bekämpningsmedel.

Eftersom gentekniken är ny finns det all anledning att vara försiktig vid användandet av densamma. Områden där denna försiktighet måste gälla är hälsa, säkerhet, miljö och djuromsorg.

SLF's genteknikpolicy.

För att SLF skall acceptera genteknikanvändning skall den :

ge rena och för konsumenten säkra produkter och använda produktionsmetoder som för både människor, djur och miljö fungerar utifrån ett kretsloppsperspektiv, där lantbrukets långsiktiga uthållighet inte äventyras
tillämpas med försiktighet och utgå från konsumenternas etiska värderingar
en värdering av risker genomföras vid varje enskilt tillstånd
ekologiska balansen i produktionen inte rubbas
inte öka beroendet av kemiska bekämpningsmedel eller äventyra den biologiska mångfalden
omfattas av en för konsumenterna korrekt och tydlig märkning. Detta skall gälla såväl produkt som process. Märkningen skall vara lätt att förstå och synlig på förpackningen.
inte acceptera genöverföring från människa till djur och tvärtom
inte acceptera patent på genmodifierade produkter

Jordbruksverket är den myndighet som tar beslut om odling av genmodifierade grödor i Sverige. Det gäller såväl fältförsök med genetiskt förändrade grödor som godkännande för att släppa ut en genmodifierad produkt på marknaden. Bedömningen görs utifrån gällande gentekniklagstiftning. Produkten eller grödan måste vara godtagbar från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och etiskt försvarbar.

EU införde i maj 1997 en förordning, den sk Novel Foods-förordningen, där märkning av genmodifierade livsmedel regleras. Denna förordning innebär att alla livsmedel som består av eller innehåller genmodifierade organismer, dvs är produkter som kan föröka sig eller överföra genetiskt material, ska märkas. En förutsättning för att livsmedel och andra slutprodukter ska kunna märkas är att det går att följa hela processledet, från utsäde via transport och industriell hantering till slutprodukt. Inget av detta är omöjligt att genomföra men det kostar och någon ska betala och kontrollera att det sköts.

Under våren 1999 bildade sju av Europas största livsmedelskedjor en gemensam organisation mot genmodifierade råvaror. Organisationen ska försöka driva fram en kontroll ( och märkning ) ända fram till konsumenten - genom hela produktionskedjan.

Man kan konstatera att detta med märkning kommer att bli ett av de stora problem som skall hanteras. Redan 1998 var ca 30 % av den producerade sojan i USA genmodifierad. En naturlig följdfråga blir : hur skall vi klara animalieproduktionen utan GMO ? Flera ledande bioteknikföretag satsar ett stort antal miljarder på fortsatt utveckling av nya GMO-produkter.

Sammanfattning

Detta förslag till jordbrukspolitiskt program har till stora delar behandlat jordbrukets långsiktiga mål mot en kretsloppsanpassning. I denna utmaning ingår också att försörja en allt större världsbefolkning med livsmedel. Denna utveckling, som kommer att vara intressant, spännande, svår och strapatsrik, går med allt högre fart.

Det är hög tid att vi inom SLF, med vår fasta förankring i den gröna sektorn, nu kommer igång med att diskutera dessa viktiga och angelägna frågor. Det måste vara med kunskap och engagemang vi skall vara med att styra utvecklingen.